Har nyligen rest drygt tre veckor i Australien och Nya Zeeland, en fantastiskt fin resa med många härliga minnen, inte minst bildminnen som jag tänker mig att visa här i bloggen. Ett ganska obehagligt resminne handlar om den tasmanska pungdjävulen, ett litet rovdjur som har en oanad kraft i käkarna.

Den brukar lura uppe i träden på sina byten, och biter så hårt att den kan krossa ben snabbare än både lejon och tigrar, något som kan vara bra att veta innan man reser till Australien. Den tros dessbättre inte angripa vuxna människor. Denna kunskap fick mig att författa följande limerick, som således inte är helt sanningsenlig eftersom djuret inte angriper vuxna människor, men i vart fall vårt ressällskap uppskattade versen.        

Pungdjävulen

Vid pungdjävulns bett på Tasmanien
hinner man aldrig bli van min vän
ty från en trädattack den
snabbt biter av nacken
så man fattar ej vad som hände en.